De juridiska begreppen
Vårdnad och vård om barn
Man skiljer på vårdnad och vård om barn. Vårdnad och vård sammanfaller ofta men är olika begrepp. Nedan en kortfattad redogörelse för dem.
Vårdnaden är den juridiska delen av föräldraskapet. Endast en vårdnadshavare är behörig att besluta om och underteckna ansökningar om skolplats, förskoleplats, hälsovård, insatser hos socialtjänsten, ändring av folkbokföring m.m. samt att få del av exempelvis hälso-och sjukvårdens och socialtjänstens journaler gällande barnet, information från skolan.
Vård om barn avser endast den fysiska omvårdnaden; ett barn kan vistas och bo hos en person som inte är vårdnadshavare. I detta fall har den som har barnet hos sig ett ansvar för barnet under vistelsen.
Om föräldrarna har gemensam vårdnad innan separationen består den oftast även efter separationen. De har då fortsatt gemensamt juridiskt ansvar för barnen och fattar gemensamma beslut om var barnet ska bo, om skola, pass, insatser hos sjukvården med mera.
Ensam vårdnad innebär att den ena föräldern har hela juridiska ansvaret, detta innefattar en skyldighet att informera den andra föräldern om viktiga frågor som rör barnet.
Ensam vårdnad kan bli aktuell om föräldrarna är överens om det (exempelvis om en av dem bor utomlands och/eller är svår att nå), om det råder allvarliga samarbetssvårigheter som drabbar barnen eller om det förekommer eller har förekommit våld, övergrepp eller andra allvarliga missförhållanden i hemmet. Dessa typfall är de vanliga men det kan självfallet förekomma andra situationer där ensam vårdnad blir aktuell.
Barnets boende
Vid ensam vårdnad bor barnet som regel hos vårdnadshavaren, det är vårdnadshavaren som beslutar var barnet ska bo. Vårdnadshavaren kan även besluta att barnet ska bo någon annanstans, exempelvis hos den andra föräldern, hos annan närstående eller i ett familjehem. Beslutet ska alltid fattas utifrån vad som är bäst för barnet och om möjligt efter barnets vilja.
Vid gemensam vårdnad ska vårdnadshavarna tillsammans bestämma var barnet ska bo. Lyckas de inte komma överens kan de ta hjälp av samarbetssamtal eller så kan någon av dem eller båda väcka talan i tingsrätten.
Barnets boende sammanfaller oftast, men inte alltid, med barnets folkbokföring. Många väljer att ha ett växelvist boende, vilket har blivit en vanlig lösning vid separationer. Ett växelvist boende innebär att barnet bor lika mycket eller nästan lika mycket hos vardera föräldern. Ingenstans i världen är denna boendeform för barn så vanlig som i Sverige. Möjligtvis kan det ha att göra med att alla föräldrar i Sverige uppmuntras till ett engagerat föräldraskap och att det anses vara bäst för barn att ha en god vardaglig kontakt med båda föräldrarna. I de fallen brukar ena föräldern vara boendeförälder; den som barnet är folkbokfört hos. Ytterligare en variant är att barnen får bo kvar i den gemensamma bostaden och föräldrarna turas om att bo där med barnen.
Umgänge
Vårdnadshavare ska se till att barnet har en ”god och nära kontakt med den andra föräldern och andra personer som är viktiga för barnet”. Vid gemensam vårdnad är det ansvaret ömsesidigt. Ett barn som bor hos den ena föräldern har rätt till umgänge med den andra.
Endast i undantagsfall får en vårdnadshavare motsätta sig umgänge med den andra föräldern. Detta kan vara aktuellt och ibland nödvändigt om umgängesföräldern har egna problem som medför risk för barnet, exempelvis om det förekommer missbruk, risk för våld eller övergrepp eller allvarlig psykisk sjukdom som påverkar barnet negativt. Det kan vara en svår balansgång mellan barnets behov av kontakt med en förälder som har stora egna problem och skyldigheten att skydda barnet från att ta skada. Myndigheter som har med barn att göra har en skyldighet att anmäla till socialnämnden om ”de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa. Myndigheten ska då göra en anmälan till socialtjänsten, en så kallad orosanmälan enligt 14 kap 1§ socialtjänstlagen. Även privatpersoner kan göra orosanmälningar, men det finns ingen skyldighet.
Om det finns behov av stöd vid umgänge finns det möjlighet att genom socialtjänsten få en umgängesstödjare, som medverkar vid umgänge under en begränsad tid.